The Long Wedding Eclipse

Det var den kvällen vi stod på udden
under Vintergatan och Karlavagnen
och såg på månen som var förmörkad
den natten som tillhör dig och mig

Vi vände blicken mot norra himlen
och såg på stjärnan som alltid står där
Som aldrig irrar i sfärers ledband
Den enda man så kan lita på.

Total Lunar Eclipse of 2001 January 9

Då kärleken kallar Er, följ den, fastän dess vägar är svåra och branta.
När kärlekens vingar omsluter Er, överlämna Er då till den.
Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet utom från sig själv.
Kärleken äger icke, vill ej heller ägas, ty kärleken är nog för kärleken.
Låt detta bli Er önskan:
att smälta och bli som en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten
att vakna i gryningen med bevingat hjärta och tacka för en ny dag
att vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens hänryckning
att vända hem med tacksamhet när aftonen är inne.
Ni föddes tillsammans och tillsammans skall Ni alltid vara.
Men låt det vara en rymd i Er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan Er.
Älska varandra, men gär inte kärleken till en boja, låt den hellre vara ett rörligt hav mellan Era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick dock inte ur samma.
Giv vararndra av Ert bröd, men ät inte av samma stycke.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av Er vara ensam, liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de vibrerar av samma musik.
Giv Era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast Livets hand kan rymma dessa.
Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty husets pelare står åtskilda och eken och linden växer inte i varandras skugga.

(fritt ur Profeten av Kahil Gibran)